Kada

Igår var jag hos Specialistmödravården för att försöka få hjälp för depressionen och alla andra hälsoproblem jag fått under graviditeten. Det visade sej att det inte var så mycket de kunde hjälpa till med utan det är via Barnmorkan och Vårdcentralen man får söka hjälp...  

Alltnog, jag skulle ju också göra ultraljud. Det blev inte riktigt som jag eller nån annan tänkt sej... Istället för ett kort besök på 20 min blev det 1,5 timmar, 3 ultraljud och flera läkare. Jag har tydligen inget foster längre utan bara en fostersäck och en gulkropp - inget mer... De är inte 100% säkra säger de, men jag förstår inte hur de kan se en gulkropp utan att se ett foster eller kunna registrera några hjärtljud... Jag är i v 11 trots allt...   Kan ha gått i upp till 6 veckor sån här :-(

Jag ska tillbaka på tisdag nästa vecka, men är ingenting annorlunda då så blir det en skrapning för att avsluta graviditeten... Jag är såklart oehört ledsen men också frustrerad eftersom kroppen själv inte reagerar utan låter mej tro att allt är ok :-(  Just nu vill jag inte vänta längre, jag vill bara att det ska ta slut så jag kan gå vidare, bli frisk och återgå till det normala livet... Lättare sagt än gjort dock!  

Tillbringar mina dagar hemma, just nu i sällskap av en mycket förkyld make - så jag lär ju snart bli sjuk igen jag också eftersom jag alltid får alla förkylningar han bär hem... Är ändå glad över att inte vara ensam... Vi kan kramas och prat, jag har nån här som trugar i mej mat och dricka osv.

Hur mycket jag än försökt förbereda mej på att det kan bli missfall så är jag ändå inte beredd - jag hade ju nästan gjort de första 3 månaderna! TUNGT! Tur jag har vänner att prata med, varav flera dessutom varit med om missfall - såååå mycket lättare att prata med nån som vet hur det kan vara. TACKSAM för ALLA som tänker på mej, som ringer och mailar osv, ni betyger alla oerhört mycket för mej just nu!