Kada

Jag har sytt lappteknik sen tidigt på året 1997. Före jul var jag och hälsade på en kompis för första gången och såg hennes hem fyllt av olika lapptäcken och saker gjorda i lappteknik. Vi hade redan ett gemesamt intresse; broderi och min kompis sa; du som gillar att sy kommer att ääääälska lappteknik.... Det såg verkligen kul ut men jag undrade i mitt stilla sinne...

En tid senare såg jag i tidningen att den lilla tygaffären i Uddevalla Centrum sålde ett startkit med utrustning för lappteknik som julklappstips. Jag ringer min kompis och frågar om priser verkar vettigt - jodå, absolut. Alltså skickade jag min sambo (numera man) att köpa detta startkit till mej i julklapp och min kompis lovade komma och visa mej hur man gjorde. Startpaketet innehöll en linjal, rullkniv och en stor självläkande skärmatta.

Efter den första dagen hemma hos mej i januari 1997 var jag SÅLD - så kuuuuuuuul det var! Pilligt, men inte svårt...

Sen denna dag har mycket hänt, jag har sytt en hel del, gått kurser, varit med i kamratcirklar mm mm. Jag syr lite ännu men inte alls lika mycket - scrapbookingen tog visst över *hmm*... MEN, jag har med mej min kompis in i denna nya hobby också, så vi ses nån gång ibland och pysslar ihop! TACK Linn för introduktionen i Lappteknikens underbara värld!

Jag har massor av foton på alster, men det är inte många av dem som är digitala tyvärr... Ska leta mer en annan dag och kanske försöka scanna in en del foton. Jag har tyvärr inte många alster kvar då jag ger bort nästan allt jag syr - hur det nu blev så?!?

Här kommer i alla fall det alster jag är allra, allra mest nöjd med och som är den mest uppskattade gåva jag nånsin gett bort: en minnesvepa över min farmor och farfar som gick bort på 1980-talet. Min pappa fick denna vepa i 60 årspresent hösten 2005:

Fotot är ingen höjdare; digitalkameran var helt ny för mej då... Det syns att jag börjat med scrapbooking (2004); jag försökte göra en "hybrid" och är jättenöjd för resultatet. Min pappa blev såååå glad och är jättestolt vilket värmer mitt hjärta!

Fotona är tagna av min äldsta faster och är helt vanliga vardagsmotiv, just så som jag minns min farmor och farfar. På baksidan av vepan finns uppgifter om fullständiga namn, födelse- och döds-datum på dem båda samt uppgift om att jag sytt den till pappa och datum den överlämnades.

Det allra mesta är maskinsytt. Över fotona har jag skrivit deras namn med bokstavspärlor som jag sytt fast för hand. Hjärtat i "rosetten" en en knapp i keramik. Band och garn var jag ju också tvungen att ha med. la dem under spetsen när jag sydde fast den.

Fototekniken för att göra en sån här vepa är inte jättesvårt, men jag är inte bra på att förklara. Kort, kort, kan jag skriva att fotona är inscannade och sen utskrivna på ett speciellt "mirakelark" med en bläckstråleskrivare. Jag ska se om jag kan hitta nåt på nätet om hur man gör; själv gick jag en helgkurs och gjorde den här vepan då.