Vår ängel Erik 2008-07-06
Jag var gravid, drygt halvvägs. Onsdagen 2/7 blev allt till en mardröm; vårt barn har dött i magen... Var på rutinkontroll v24 hos Barnmorskan för provtagning etc, hon kunde inte lokalisera några hjärtljud från barnet... Hon skickade oss direkt till Förlossningen och efter många noggranna kontroller stod det klart att barnet inte rörde sej, saknade blod genom hjärtat och att fostervattnet nästan absorberats av kroppen.
På fredagen lades jag in, maken var så klart med också. Det dröjde 2 dygn ytterligare innan nåt hände, men på söndag förmiddag kom så vår lille, lille Erik ut. Han var 27 cm lång och vägde 425 g.
Massor av prover är tagna på både mej och honom, moderkaka skickas för analys och vi valde också att obducera vår lille kille - OM det går att få nåt svar på vad som hänt så får vi det, vi gör i alla fall allt som går och behöver då inte fundera över om vi kunde gjort nåt annorluna. Det dröjer till mitten av augusti innan alla svar kommit. Den vanligaste orsaken är att navelsträngen hamnat ikläm, men det är nåt vi aldrig får veta säkert. Dock var det en mycket livlig krabat vi såg på UL i maj, så det känns mycket troligt att nåt sånt kan ha hänt.
Det är så svårt att fatta, nu var ju alla stora "risker" över... Vi VET att vi hämtar oss, vi har ju fått våra smällar här tidigare - men det lär ta tid.
Nya regler från 1/7 gör att Erik ska gravsättas mm. så vi har mycket att fundera över nu...
kramar om Vet ju hur mycket det är att tänka på och hur viktigt är att det blir "rätt". Och det kommer det att bli om ni följer vad era hjärtan säger. Det finns inget rätt och inget fel, det finns bara ert sätt.
Behöver du prata och fundera högt, hör av dig bara, jag tål ur mycket ältande som helst! :)
Du ska veta Karin att jag ofta tänker på er och på det som hänt er. Jag känner dig inte, men det som har hänt det har berört mig.
Stora styrkekramar till er! kramar
Här kikade jag in och tänk va lite jag vet egentligen. Vad mycket som kan hända som gör att allt annat mister i betydelse. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Ingenting finns det som jag kan säga, skriva eller göra som tillräckligt kan trösta. Men... kanske kanske räcker det med att veta att jag läst och berörts. För berörd, ja det är jag då jag fick perspektiv på tillvaron. Kram.
Jag satt o gick igenom lite bloggar o hamnade här hos dej o så får jag läsa detta...så ledsen jag blir.Jag känner ju inte dej alls men det spelar ingen roll för jag blir berörd iallafall.
Kram Jeanette/Rakaela
Det var länge sedan jag kikade in här men nu tänkte jag på dig och ville kolla hur du har det. Blev verkligen mycket ledsen när jag läste om er stora sorg. Varm kram till er båda.
Oj Kada, jag visste inte... Har varit så upptagen med mig själv :-(
Jag är jätteledsen för din skull. Hoppas ni orkar och kan göra nya försök. Vi försöker men vi får se om det lyckas... sånt kan man ju liksom inte veta i förväg. Massor av kramar!
Skickar många kramar till dig Karin! Det finns inga ord som skulle kunna trösta er men ni ska veta att jag har tänkt mycket på dig och jag blev så ledsen nu när jag läste detta som har hänt er.
Kramar!
Hejsan
Beklagar sorgen som drabbat er.
Att förlora ett barn måste vara det värsta som kan hända en...
Jag har nu en liten dotter, två år gammal, som är solskenet i mitt liv.
Krasst räknat så kunde hon ha haft tre syskon...
De har dött i v6, v10 och v17.
Eller rättare sagt så var det i v17 en MA.
Det var så jobbigt att gå igenom, men samtidigt så är jag glad över att det inte gick längre, som för er.
Skickar styrkekramar till er.